I oktober blev vi tvungna att öka en av Vildas fem mediciner. Medicinen, Bosentan håller nere lungtrycket och är livsviktig, utan den skulle hon vara död nu. Men den är egentligen inte godkänd att ge till barn, det finns inget val. Medicinen är starkt, bra och väldigt elak. Vilda får svåra biverkningar av yrsel, huvudvärk, ljuskänslig, illamående, smärtor i kroppen osv. Dessa dagar gör vi vårt bästa för att trösta och lugna henne medans tårarna bränner på mig. Jag önskar verkligen att jag kunde ta all hennes smärta och sjukdom. Vad har hon gjort för att förtjäna detta, vill jag skrika. Det är inte rättvist.

Efter detta är det som att Vildas kropp inte orkar och minsta snuva har drabbat henne hårt. Hon har behövt mer syrgas än vanligt, drabbats av en lunginflammation och två misstänka lunginflammationer. 2 gånger har vi fått ringa 112 efter ambulans detta halvåret. Det har verkligen varit ett tufft halvår för Vilda.