Pappa Anders har opereras för ljumskbråck. Han var inskriven ett dygn och måste nu vila. I två dygn har jag varit ensam med min virvelvind till 4-åring och min stora-lilla tjej. Att vara ensam med Vilda som kräver och behöver full uppmärksamhet 24/7 är inte ett heltidsjobb utan en livsstil.

Vi gör egen sondnäring till Vilda som vi sedan ger 4-5 gånger om dagen. Sedan har vi alla vanliga mål som Neo ska ha. Så 8-10 gånger om dagen fixar jag mat. Bara det är tillräckligt för att bli helt slut men för oss är det bara en liten del av allt som måste göras varje dag. Det finns inget som heter helg eller semester. Så efter 2 dygn är jag totalt avgrundstrött. Hjärnan känns som mos, halva ansiktet domnar, fingrarna skakar och minsta grej känns omöjlig att genomföra. Tårarna strömmar medans jag tyst svär åt dom att sluta rinna.

Men nu är lillebror hos mormor ett tag och Vilda med assistenten A som kom som en räddare i nöden. Jag ska passa på att vila efter jag städat köket, dammsugit, tvättat. Sen ska jag vila. Men först kaffe annars somnar jag stående, på riktigt.