Kl 02 är morgon, punkt! Tänker jag på annat sätt pallar jag inte.. Innan Vilda vaknar springer jag som en tok mellan Vilda, poxen, tratten och syrgasmaskinen. De mest intensivaste nätterna hinner jag inte sätta mig ens. Tröttheten sticker i kroppen och man både snubblar och går in i möbler. Man ser suddigt och drömmer fast man är vaken och rör sig.

Nu är klockan 18 och jag är inne på min tolfte kopp kaffe. Efter Vilda vaknat och ja fått inhalera henne har hon haft 93-95% i syresättning. Det är väldigt högt för henne (vi friska ligger på 97-100%) och pekar på att hon kommer bli värre. Kroppen kämpar som bara den och det är därför hon tillfälligt ligger så högt. Ångesten knyter sig i magen och tankarna vandrar långt, för långt. Jag hatar verkligen att ha döden runt hörnet. Du ska inte få henne på länge för vi ska kämpa mot dig med allt vad vi har.