Det har varit en lite jobbig dag… Idag är det 1 år sedan vi köpte vad vi trodde var ett drömhus, redo att flytta in i. Vi var så glada och förväntansfyllda men allt de försvann 3 veckor efter att vi äntligen fått nycklarna i januari.

Mögel, mögel och mera mögel. Problemen bara växte… Det där drömhuset var bara som en polerad skrotbil. Katastrofen växte och fortsatte växa ända tills helt nyligen. Nu vet vi att notan går på 600 000kr…! Jag vet inte hur mycket eller lite säljarna kände till felen men kan väl inte säga att säljarna vill ta något ansvar alls. De ger intrycket av att det inte är något fel att sälja en polerad skrotbil, marknadsförd och såld som nyskick… Har man inte gjort något uppsåtligt så brukar man väl vilja göra rätt för sig? De skeppet har inte seglat ännu..

De har gått över 7 månader sedan vi fick nycklarna och vi har fortfarande ett betonggolv och ett helt hus som inte går att bo i. Barnen har inte varit i huset sedan i januari. Först med anledning av de farliga möglet och sedan för att bespara dom känslan av att se drömhuset rivas ner. Och jo, vi gjorde en utökad koll av huset och det gav inget negativt utslag. Idag tänker vi att det inte var så konstigt med tanke på hur varmt och torrt det var förra sommaren.. Sen är hela mardrömmen inte nattsvart utan vi fick sällskap och hjälp av änglar, nya och gamla vänner, radio och tidning. Men den berättelsen får vänta tills en annan dag ❤️.