Jag är så rädd, väldigt rädd. Vildas lungsjukdom innebär att hon har ärrvävnad i stora delar av lungorna. I ärrvävnaden fastnar det lättare bakterier och virus. Därför är Vilda inte bara i riskgruppen utan överst på listan.

Redan i år har hon haft 3 lunginflammationer som vi fått stopp på i ett mycket tidigt stadium med hjälp av antibiotika. Men som ni vet hjälper inte antibiotika eller några antivirala läkemedel alls mot Corona. Att hon skulle överleva en infektion känns avlägsen.

Så vi måste total isolera oss nu i månader? Oron många känner nu är en oro vi alltid lever med, känn på den. En vanlig vinter går vi in och ut i isolering beroende på hur RSV och influensan bråkar. Det är tuffa veckor och nu kommer det bli månader, många månader.

I detta innebär det att assistenten inte får komma. Och så ska vi strax flytta 😂. Flytt utan hjälp med någon barnpassning och flytthjälp. Det är bara att skratta åt det, vad ska man göra?! I huset är det golv och halva köket kvar. Vi börjar verkligen se slutet av renoveringen som tagit över 1 år. Ja, det blir spännande att se hur vi ska fixa allt i livet, hus, flytt och isolering tillsvidare. Att inte gå i total isolering finns inte att tänka på. Aldrig! Vi har inte krigat 9 år för Vilda för att något skit virus ska ta död på henne. Hon ska dö när sjukdomen tillsist tar henne. Så man kan väl säga att vi gör detta frivilligt, vi vill gå i isolering – den tanken gör det lättare att hantera.