Ultraljudet på njurarna blev gjort. Vilda protesterade rejält och var ledsen under hela undersökningen. Hon höll hårt i handen som undersökte magen, orolig för att det skulle göra ont. Vi försökte lugna, trösta och avleda men vilda upprepade bara ”rädd, läskigt” med stora tårar. Läkaren var jätte fin mot henne men inget hjälpte. Hon är verkligen så trött på sjukhus nu.. Det kan man ju förstå.

Läkaren sa att de inte blev optimalt utfört men av de bilderna hon fick till såg det fint ut, inget avvikande. Men funktionen kunde de inte säga något om alls. Jag hade förhoppningar om att få reda på hur njurarna fungerade men fick lära mig att de inte kan säga något om funktionen utan bara se avvikelser på ultraljud. Skönt att njurarna såg normala ut men egentligen inget vi direkt oroat oss för. Oron är ju för att njurarna inte fungerar som de ska. Vad och när nästa steg blir vet jag inte ännu. Lite besviken över att komma hem med nästan lika många frågor kvar som innan. Avskyr att inte veta och kunna hjälpa henne ännu bättre.

Vilda hade annars en bättre dag. Orkade leka lugnt till och från utan syrgas. Till kvällen gick hon ner till 74% i syresättning men steg ganska fort igen. Det kändes fint att se henne vara lite mer sig själv igen. Men idag är hon lite sämre igen. Suttit halva eftermiddagen med syrgas och varit flåsig. Hon är lite varm och har lite näsblod. Det är tyvärr en biverkning av medicinen med feber och mer lätt blödande. Vi är bara halvvägs i upptrappningen…