Det kändes som att hon började bli bättre men det har inte blivit så. Inte ännu i alla fall… Hon är frustrerad över att vara begränsad och vi gör vad vi kan för att fylla dagarna med glädje fast det ska ju alltid hända Vilda något…

Hon andas tungt och syrgasen hjälper bara måttligt när hon rör sig. Det är sega dagar med mycket stillasittande och syrgas för Vilda. Vi påskpysslar, ”bakat” milkshake som Vilds säger och leker med katten Elsa en hel del. Vilda kastar kattleksaker som Elsa rusar efter. Vilda viker sig av skratt och tjoar. Inte så bra för syreupptagningen men lite kul måste man få ha.

Idag tänkte vi försöka komma ut en stund och gunga men så skadade hon foten. Lämnade henne för att fixa lite mat och så skrek hon till. Rusade till henne och hon bara grät och höll upp foten. På något sätt har hon fastnat med foten och fått rejält ont. Den är lite svullen och hon vill inte gå på foten. Den ömmar och hon är rädd att det ska göra ont men hon kan stå på den. Typiskt att en bra stund utan syrgas ska sluta så för henne.. Hon gjorde något likande tidigare i veckan också fast i sömnen så foten var säkert inte riktigt återställd heller. Jag och Vilda tröstar oss med några chokladbitar… Att det alltid ska hända henne något, kan hon inte bara få vara glad och må bra?