Nya studsmattan sattes upp i veckan. Vilda var inomhus och hejade på oss att jobba snabbare. Ut hördes ”Woho, snart klar!!”, peppad som bara den, timme efter timme! Vi log och vinkade till Vilda som stod i fönster med syrgasen på med assistent J och gjorde vårt bästa för att dölja våra tankar- hon kommer inte kunna hoppa, hon orkar inte..

Därför stressade vi inte med bygget utan drog ut det tills dagen därpå. Även denna dagen hade Vilda syrgas till och från men till eftermiddagen klarade hon sig bättre utan så vi chansade. Vilda var så lycklig och glad men hon orkade inte mer än några minuter. Det gjorde ont att se henne så fort trött. Vilda kämpade och ville hoppa mer men hon orkade inte längre stå upp. Vi låg och vilade på mattan en stund och lekte sedan björnen sover, de gick bättre. Det kändes ändå som att stunden ute blev lyckad även om den var kort och kämpig. Vilda var glad efteråt och då kan jag inget annat än att vara glad också.

Det ser ut som att Vilda syresätter sig lite lite bättre när hon är stilla men så fort hon rör sig så går hon jätte lågt… Vi försöker verkligen att fokusera på det lilla som är bra och försöker anpassa aktivitet så mycket som möjligt. Påsken är ju verkligen då en perfekt tid men pyssel. Vilda är givetvis taggad för påskafton för hon har hört att en påskhare kommer på besök 🖤