5 månaders isolering

”Det känns konstigt att många fortsätter sina liv som vanligt”- tänker jag medans någon går förbi på framsidan av huset. Det är en vanlig tanke och mellan raderna bubblar orättvisa, ledsamhet och lite ilska. Känslor man inte riktigt kan hålla emot efter 5 månaders isolering.

I början av februari när Coronan kom tog vi beslutet att isolera oss helt fast det tog ändå en månad innan vi riktigt uttalade det till nära och kära. Vi kände på oss att det inte alls skulle handla om veckor utan månader. Nu efter 5 månader så känner man sig maktlös, lätt irriterad och så så fruktansvärt trött – inifrån och ut.

”Vildas puls blev plötsligt väldigt låg så hon blev inkallad till östra. Falskt alarm och EKG’t såg fint ut. Kände mig väldigt glad över att vi köpt riktiga andningsskydd.”

Ännu har inget barn med pulmonell hypertension blivit konstaterad smitta av covid. Läkarna vet inte ännu om det är för att de både är väldigt få barn i världen och att familjerna har isolerat sig eller om det är något ämne i medicinerna som faktiskt skyddar. Så vi står och stampar. Växlar mellan hop och förtvivlan. Väntar och väntar…

Under dessa månader har vi faktiskt lyckats flytta. Att flytta utan barnvakt, utan assisten och med sömnbrist är galet men vi gjorde de! Tror faktiskt att det ändå var tur att något hände under denna tiden. Barnen trivs och det gör vi också. En massa lådor och inget är riktigt klart. Men jag fick ihop Vildas byrå till hennes kläder, tog bara 3 veckor! Renoveringen är inte färdig men det får bli ett annat inlägg.

”Vilda tycker vi borde packa upp mer.”

Härliga dagar…

Igår åkte vi ner till barnens farmor och farfar. Barnen lekte och vi gick ner till sjön och badade lite. Vilda klev rakt i även om vattnet var kallt mot de 30 graderna i luften. Hon tjoade, plaskade och skrattade av lycka medans vi drog runt henne i sin flytväst, överlycklig att äntligen kunna bada. Neo plaskade och tjoade lycklig och nöjd. En fin stund med familjen. Den ljumna kvällen spenderade en stund ute och sedan med brädspel. En perfekt avslutning på dagen.

Idag har vi träffat rörmokare i huset som också börjat jobba. Anders fixade i huset medans jag åkte till frisören och fick håret både klippt och färgat. Jag fick också färgat mina ögonbryn så nu syns de faktiskt 😅. I huset har det kommit upp gips på alla innerväggar och en vägg har kommit upp. Känns faktiskt hoppfullt för huset.

En ny vägg har kommit upp.

Hår och bryn färgade, skönt med lite färg.

Tillbaka hos farmor och farfar byte vi om till badkläder och gick iväg till badplatsen, som vi lovat. Mörka moln hängde i luften och vi kom inte långt innan det började mullra. Det var vara att vända men vi lovade att barnen skulle få bada i poolen. Kan inte säga att vi han få i någon millimeter vatten i poolen innan himlen öppnade sig, utan att överdriva. Vilda sprang upp och skrek ”badat färdigt”!! Neo var kvar en stund och skrattade bara.

Några droppar kom här och bara en halvminut senare ösregnade det.

Nu sover barnen och vi hänger (bokstavligt) i soffan… Kanske blir det brädspel, kanske blir det en öl, kanske somnar vi allihopa.

Full fart..

Vildas syresättning och välmående går lite fram och tillbaka men det känns ändå som att hon är okej ❤️. Igår jobbade Anders i huset medans lillebror var hos farmor och farfar. Förutom att han ofta bakar med farmor och hittar på små roliga grejer med farfar så finns det också en grannpojke som Neo blivit riktigt bra kompis med. Här hemma höll Vilda mig sysselsatt så det blev inget skrivande på bloggen. Vi lekte och busade, körde ”Just Dance”, målade och lekte att ”Docka Prinsessa” skulle sova.

Vilda och ”Docka Prinsessa” myser innan det är dags för dockan att somna.

Idag kom farmor och farfar till oss och passade barnen medans vi åkte till golvpoolen för att hitta golv till vårt golv fattiga hus! Tror vi var där i 2h.. Vi kom inte hem med något golv men med mängder av idéer och tankar.

Det finns såå många olika typer av golv..

Imorgon är det dags att börja intervjua några av dom som sökt tjänsten som Vildas nya assistent. Suttit och förberett allt inför imorgon och nyckeln är hämtad till kontoret i Varberg. Det känns hoppfullt 🙂.

Önskar vi kunde hoppa tillbaks 1 år och skrika NEJ!

Det har varit en lite jobbig dag… Idag är det 1 år sedan vi köpte vad vi trodde var ett drömhus, redo att flytta in i. Vi var så glada och förväntansfyllda men allt de försvann 3 veckor efter att vi äntligen fått nycklarna i januari.

Ett välpolerat ruckel…

Mögel, mögel och mera mögel. Problemen bara växte… Det där drömhuset var bara som en polerad skrotbil. Katastrofen växte och fortsatte växa ända tills helt nyligen. Nu vet vi att notan går på 600 000kr…! Jag vet inte hur mycket eller lite säljarna kände till felen men kan väl inte säga att säljarna vill ta något ansvar alls. De ger intrycket av att det inte är något fel att sälja en polerad skrotbil, marknadsförd och såld som nyskick… Har man inte gjort något uppsåtligt så brukar man väl vilja göra rätt för sig? De skeppet har inte seglat ännu..

Mögel… Hela golvet i köket var helt svart.

De har gått över 7 månader sedan vi fick nycklarna och vi har fortfarande ett betonggolv och ett helt hus som inte går att bo i. Barnen har inte varit i huset sedan i januari. Först med anledning av de farliga möglet och sedan för att bespara dom känslan av att se drömhuset rivas ner. Och jo, vi gjorde en utökad koll av huset och det gav inget negativt utslag. Idag tänker vi att det inte var så konstigt med tanke på hur varmt och torrt det var förra sommaren.. Sen är hela mardrömmen inte nattsvart utan vi fick sällskap och hjälp av änglar, nya och gamla vänner, radio och tidning. Men den berättelsen får vänta tills en annan dag ❤️.

Långt där nere skymtar drömhuset igen.

Anders jobbar vidare i huset. Känns som att vi äntligen jobbar framåt. Istället för att hitta mer att riva börjar vi nu bygga upp igen. Sakta sakta börjar vi skymta vårt drömhus långt under allt smuts och skräp. De nya köks kaklet är köpt och kommer att passa fint med köket.

Kaklet till köket.

Jag och Vilda tog en lång promenad i skogen. Vilda sjung och klappade i händerna nästan hela vägen.

Vilda älskar sin vagn.

Ikväll ska jag och Anders göra en god middag och se en film för att fira vår bröllopsdag. Nästa år firar vi 10 år (!) och då får det bli något mer storslaget. Kanske dags för vår bröllopsresa att äntligen bli av?

Drömhus blev mardröm

Vi hade sökt ganska länge och tittat på en hel del hus. Nästan alla var i behov av lite renovering vilket vi inte orkar med i vårt hektiska liv. Så vi sökte vidare tills vi hittade huset med stort H, relativt nyrenoverat, fräscht, stort med alla rum vi önskade plus en relax och ingen renovering. Mitt i lilla samhället Tvååker, Varberg och nära lekplats, affär, skola, förskola och fin natur runt om. Perfekt! Drömläge! I juli skrev vi på kontraktet och i januari fick vi äntligen nycklarna. Sen vände allt.

Vi var överlyckliga och började måla om tak och väggar i flera rum. Vinden var fuktig och hade lite mögel på en del ställen. Därför tog vi in en fuktkonsult som skulle hjälpa oss med en enklare åtgärd. Konsulten kom fram till att fukten kommer inifrån huset. I en klädkammare stod ett stort akvarium med framsidan ut mot vardagsrummet. I det lilla rummet luktade det akvarium, vilket inte var så konstigt. Men konsulten tyckte det doftade mer än bara akvarium och sa åt oss att riva bort golvet. Under golvet hittades fuktiga impregnerade syllar som börjat lukta.

Akvariet hade året innan runnit över några liter och ägarna hade torkat upp det. Vi gjorde av just den anledningen ett provhål i det rummet som inte visade något avvikande, innan vi skrev på kontraktet. Anticimexs besiktning med flera provhål hade inte heller visat på någon fukt i huset. Runt detta rum fick vi ta upp golvet, ner till grunden. Men när vi kom till köket var det inte bara fuktiga syllar längre utan mögel, mycket mögel..

Vi hittade mögel i väggarna också och snart hade vi inget kök kvar.. Hela köket är bara ett skal, allt är borta..

Så här ser det ut nu i vårt drömhus ”-utan renovering”. Sanerat och har påbörjat återuppbyggnaden. Vi blöder pengar och detta var det sista vi behövde. Huset skulle vara ett lyft och ett steg framåt för hela familjen. Vår största miss var att köpa hus under århundrandets torraste sommar…

Vårt liv innehåller drama för en hel stad.