Mår skit efter allt som hänt..

Idag mår jag inte bra. Gigantisk ångest, darrig och väldigt yr.. Efterskalv av allt som hänt den senaste månaden med ambulanser, hitta ny assistent och ormen som funnits i våra liv. Den falska ormen fortsatte sitt falskspel så jag blev tillslut tvungen att slå ner henne på joden. Men NU är det över. Och jag vann..

Jag och Vilda leker med appar, passande bild för dagen.

Jag och Vilda har lekt, bakat chokladbollar, kastat boll ute och fått besök av mormor. Vilda visade stolt att hon är grym på att måla gubbar. Och ännu nöjdare var hon när hon fick mormor att sjunga ALLA låtar som Vilda ville ha. Dagen har ändå varit helt okej ❤️.

Om ni får för er att mixa smeten till chokladbollar, ta mindre vätska.. Det blev lite kletigt..

Anställningsintervjuerna gick bra!

Jag (eller vi) valde ut 3 tjejer som kom på anställningsintervju till kontoret i Varberg. Jag var helt själv i vår del av byggnaden vilket var tur för jag kunde ha dörren öppen då det var olidligt varmt inne på kontoret. Alla 3 kändes bra och en av dom kändes riktigt bra. Att ha anställningsintervjuer är faktiskt riktigt roligt och nu när jag gjort detta för tredje gången så känner jag mig bekväm och… tillfreds? Framtida jobbet att hjälpa andra hitta assistenter?

Förbered för nästa anställningsintervju.

Mellan anställningsintervjuerna passade jag på att luncha och gå i affärer med svärmor. Vi hade det trevligt ihop och de 2 timmarna gick väldigt fort.

Jag blev bjuden på både lunch och fika.

Idag har dagen bestått av att Vilda har badat och badat och jag har ätit mängder av isglass för att överleva ute. …och slagits med getingar som verkligen har attackerat 😳. Vildas nya grej är att göra prutt ljud under vattenytan. Väldigt kul tycker hon men glömmer att man inte kan andas under vattnet.

Ansiktet under vattenytan… 😬

En väldigt fin sak har hänt ❤️. En person eller egentligen 8 pers, hörde av sig och erbjöd sig att komma ut och hjälpa oss göra ett ryck med huset 😍. Väldigt väldigt fint ❤️

Hyllningen till Avicii var underbar.

Kan ju inte säga att jag vaknade pigg igår utan såg mer ut som någon som inte sovit på några år och missat frisörtiden. Jag såg med andra ord ut som jag… Med 90-tals festivalen på schemat blev det att försöka få fram mitt jag under all trötthet.

På g till Vi som Älskar 90-talet på Slottskogsvallen.

Paulina hämtade mig vid halv 12 och vi körde in till Slottskogsvallen. Paulina är gravid så vi varvade vila med hopp och dans vid scenen. Vi hade, som alltid riktigt roligt ihop. Det var skönt att komma iväg och bara vara mig själv. Måste säga att Markoolio och Aqua var bäst men det som sitter fast i huvudet är hyllningen, bildspelet och allsången till Avicii. 

Fin och stark hyllning till Avicii..
Något roligt hände sekunden innan men de behåller jag för mig själv!
Aqua

Efter ett hav av lögner kom erkännandet.

Igår åt jag ute med vännerna Petra och Anna och blev plötsligt fullständigt bombarderad av sms från personen som svikit. Nu var det fler än jag som höjde på ögonbrynen och ställde frågor. När sanningen började komma ikapp blev lögnerna större och större i ren desperation, antar jag. Även mina vänner kunde knappt tro sina ögon.

Lite lugn och ro på min lediga kväll blev det inte..

Så idag ringde jag upp hen. Det blev först några varv med de redan kända lögnerna innan jag fick ur hen sanningen, 15 minuter rättare sagt… När hen äntligen talade sanning släppte min ilska och jag kände bara lättnad, jag visste ju redan. Även om huvudet bankar så känns det skönt att få ett erkännande och kunna gå vidare.

Andra gången Vildas rum städas idag…! Friskhetstecken!!

Vilda mår mycket bättre och antibiotikan tar bra. Nu har hon bara syrgas korta stunder under dagen. På natten dyker hon inte lika lågt i syresättning och hon behöver inte har lika stor mängd syrgas även om hon fortfarande behöver ha den. Vilda orkar och vill leka längre stunder så det känns bra. Nu ska det bli skönt att dra täcket över huvudet och ladda om. Imorgon är det 90-tals festival med många av 90-tals stjärnorna spelar. Kommer bli grymt!

Det känns väldigt roligt att berätta att ni redan nu är strax över 1 000 unika läsare med över 3 200 visningar. Tack för att ni läser 😃.

Utan filter

Ambulansen kom inte förrän 02:30. Då hade jag varit vaken över ett dygn och Vilda hade somnat av utmattning på den äckliga britsen.

22:30 hade Vilda somnat på mig av ren utmattning. En stund senare kom en sköterska in och försökte vara snäll med pratade alldeles för högt. Ja hyssjade henne men hon sänkte knappt rösten och höll på att väcka Vilda. Tillsist gick hon eftersom att jag inte ville ha något, inte kaffe, inte macka, ingen filt, ingen kudde och ingen kaka. Egentligen hade jag behövt allt det där men det skulle också betyda att hon kom in igen, pratandes och med saker som kan låta. Nej, den vägen har jag testat innan på sjukhus. Kan de inte prata tyst så kan de inte lämna saker tyst och Vilda behövde sova.

Långa timmar där jag gjorde allt för att Vilda skulle sova vidare. Sjasa iväg folk som gick med skrikande barn utanför dörren, gjorde lagom mycket av ljud när barn skrek i rum intill. Vid halv 1 hade fortfarande inte ambulansen kommit och sköterskan kom in och beklagade detta. Jag svarade bara att de kommer väl sen. Att frakta hem folk står inte överst på listan, det vet jag och förstår helt. Hon suckade åt mig för att jag fortfarande inte ville ha filt, kaffe, kaka eller en högt pratande person i rummet…

När klockan slog 02 gick jag runt, runt i rummet och la förbannelser på sjukhus, läkare, personal, folk som lämnar febriga barn på fsk. ”Kom tillbaka direkt om hon blir värre” hade läkaren sagt, aldrig att jag tänker komma tillbaks, aldrig, aldrig. Men jag vet också att jag inte hade tvekat att åka in igen… Ett dygn hade jag nu varit vaken och i 9 timmar hade vi varit fast i detta lilla rummet. Det tar på psyket!! ”Nä, jag vill inte ha en filt…” mumlade jag för mig själv och tänkte på den snälla och trevliga sköterskan men då för mig i stunden, elaka tanten. Jag drog upp mina extra mysbyxor och satte på mig dom som en kofta. Öppnade nyponsoppan jag haft med till Vilda och drack ur paketet. La min extra tröja som en filt på mig och drog ur tofsen som retat gallfeber på mig, så att håret stod rätt ut. DÅ, ja då kom ambulansen..

Äntligen kunde ambulansen komma vid 02:30 och de måste fått en syn för livet.. Jag mumlade ett hej när de kom in och började slänga ner allt jag nyss flängt upp. Då säger ena ambulans kille -var jag inte hos er vid påsk? Jo då, han var en av dom som kom in sladdandes i ambulans nr 2 i påskars. Oh vad jag var sugen på ”återförenings prat” eller inte…

Hemma sov jag 3 timmar innan det var dags att gå upp och låta Anders sova ett par timmar också. Världens bästa svärföräldrar hörde av sig och sa att de inte bara skulle laga matlådor till oss utan också hade kastat allt byggskräp utanför vårt hus ❤️. Vilda mådde också lite bättre under dagen så dagen slutande ändå helt okej. Just nu väntar jag på att Vilda ska vakna.. hon har gått ner till 72% och jag hoppas hon är okej när hon vaknar… Annars blir det nog inläggning och intravenöst antibiotika.

Jag-idioten på Ica.

Det är sjukt jobbigt att aldrig kunna slappna av utan måste alltid hålla koll om någon runt om är förkyld. Ni skulle se mig på Ica. Om ni hört om någon idiot som springer mellan hyllorna, tvärnitar när hon går emot folk, så är det bara jag som har upptäckt en förkyld person. Ni kan tro att folk tittar med stora ögon efter mig. Kan lova att de tänker WTF 😂.

Träffade tyvärr en väldigt förkyld person idag. Vilda får ju inte lov att bli smittad så jag plågar bort baciller med kokt ingefära, vilket smakar råttgift. Måtte råttgiftet verka..

En kopp råttgift

Men det funkar bra mot förkylningar. Skala och dela ingefära, koka sedan 15 min i 1L vatten. Sen är det bara att dricka.

Ingefära kok

Årsstämma med en totalt galen kvinna.

Igår såg jag fram emot mingel, bubbel, snittar, 3-rätters på årsstämman för GIL men framförallt trevliga människor. Riktigt så blev det inte.

Jag hade sminkat mig och lyckades nästan att se lite pigg ut där jag satt på tåget in till Göteborg. Tåget var i tid och jag kom faktiskt lite tidigt till Gothia Towers, där vi skulle träffas. Det var inte så många på plats men jag slog mig ned vid några andra och pratade allmänt om GIL och om personlig assistans, vanligt små prat. Efter lite goda snittar och bubbel blev jag plötsligt attackerad.

Denna galna kvinnan satt med vid bordet och hade plötsligt bestämt att hon viste allt om mig. Vi hade aldrig träffats innan och nu satt denna 60+ kvinnan och öste skit över mig om hur jag skulle sköta mina barn och hur dålig förälder jag var. Hon var riktigt riktigt elak och såg mig i ögonen hela tiden. Egentligen var det inte hennes ord som gjorde ont utan chocken över att någon i den åldern beter sig helt galet och i detta sällskapet där alla lever med någon eller med funktionshinder själv. Jag blev helt överrumplad och tårarna bara rann, min gard var helt nere där jag var bland likasinnade. Jag talade tydligt om för henne att hon känner inte mig och vet inget om mitt liv, att jag tyckte hon var rejält elak och bara bitter. De andra satt tysta (också chokade tror jag) och någon bad tanten hålla käften.

Sedan svepte jag mitt glas och gick iväg, mot mötessalen. Men tårarna ville inte sluta och det blev som att alla kokande undanträngda känslor exploderade och jag bara grät och grät. Folk kom fram och frågade hur det var. Två extra snälla människor hämtade en stol och materialet för mötet till mig och erbjöd att jag kunde sitta hos dom, vilket jag också gjorde. Känns ganska pinsamt att sitta på ett möte och ha efterskalv av gråten men det gick det också.

Vid första rasten kom flera fram och kollade läget och jag fick även en lapp från en i sällskapet med den galna tanten. Det kändes fint. Resten av kvällen blev fin fin. Mascaran var borta men lika kul för det hade jag.

Tack Eva.

Utbrändhet i stora lass

Inte varit någon bra dag alls. Helt slut i kropp och psyke. Humöret har inte varit på topp vilket inte har hjälpt när gräsklipparen 1 och 2 vägrar funka. Den ena fick jag igång men dog efter 3 meter… Jag slet av mig hörselskydden och målade upp en inre bild där jag slog sönder den %+#># gräsklipparen.. Neo hoppade studsmatta bakom mig så det var bara leka hyfsat oberörd.

Sen sa det stopp och jag kunde bara inte hålla mig vaken längre. Det blir som att kroppen stänger av. Efter sovit några timmar mår jag lite bättre även om jag är helt slut. När det blir så här brukar ena ansiktshalvan domna men denna gången vill det inte släppa riktigt. Musklerna runt kindbenet vill inte funka riktigt och känns som att de hänger. Jag vet, jag vet, stora röda flaggor. Behöver vila vilket är omöjligt i mitt liv. Känner mig trasig.

Laddar

Fyller på batterierna och laddar för att dra igång med huset igen. Nu är familjen frisk, Anders återhämtar sig och Vilda mår så bra som hon kan må.

Jag har lite jag-tid. Egentid som är guld värd. Senast i december var jag och klippte mig. Tror inte jag har gjort något för mig själv sedans då.. Men idag, nu blir det klippning och färgning. Jag får en stund där jag får känna mig som mig själv. Inte funkis mamman eller något annat, bara jag.