Anställningsintervjuerna gick bra!

Jag (eller vi) valde ut 3 tjejer som kom på anställningsintervju till kontoret i Varberg. Jag var helt själv i vår del av byggnaden vilket var tur för jag kunde ha dörren öppen då det var olidligt varmt inne på kontoret. Alla 3 kändes bra och en av dom kändes riktigt bra. Att ha anställningsintervjuer är faktiskt riktigt roligt och nu när jag gjort detta för tredje gången så känner jag mig bekväm och… tillfreds? Framtida jobbet att hjälpa andra hitta assistenter?

Förbered för nästa anställningsintervju.

Mellan anställningsintervjuerna passade jag på att luncha och gå i affärer med svärmor. Vi hade det trevligt ihop och de 2 timmarna gick väldigt fort.

Jag blev bjuden på både lunch och fika.

Idag har dagen bestått av att Vilda har badat och badat och jag har ätit mängder av isglass för att överleva ute. …och slagits med getingar som verkligen har attackerat 😳. Vildas nya grej är att göra prutt ljud under vattenytan. Väldigt kul tycker hon men glömmer att man inte kan andas under vattnet.

Ansiktet under vattenytan… 😬

En väldigt fin sak har hänt ❤️. En person eller egentligen 8 pers, hörde av sig och erbjöd sig att komma ut och hjälpa oss göra ett ryck med huset 😍. Väldigt väldigt fint ❤️

Årsstämma med en totalt galen kvinna.

Igår såg jag fram emot mingel, bubbel, snittar, 3-rätters på årsstämman för GIL men framförallt trevliga människor. Riktigt så blev det inte.

Jag hade sminkat mig och lyckades nästan att se lite pigg ut där jag satt på tåget in till Göteborg. Tåget var i tid och jag kom faktiskt lite tidigt till Gothia Towers, där vi skulle träffas. Det var inte så många på plats men jag slog mig ned vid några andra och pratade allmänt om GIL och om personlig assistans, vanligt små prat. Efter lite goda snittar och bubbel blev jag plötsligt attackerad.

Denna galna kvinnan satt med vid bordet och hade plötsligt bestämt att hon viste allt om mig. Vi hade aldrig träffats innan och nu satt denna 60+ kvinnan och öste skit över mig om hur jag skulle sköta mina barn och hur dålig förälder jag var. Hon var riktigt riktigt elak och såg mig i ögonen hela tiden. Egentligen var det inte hennes ord som gjorde ont utan chocken över att någon i den åldern beter sig helt galet och i detta sällskapet där alla lever med någon eller med funktionshinder själv. Jag blev helt överrumplad och tårarna bara rann, min gard var helt nere där jag var bland likasinnade. Jag talade tydligt om för henne att hon känner inte mig och vet inget om mitt liv, att jag tyckte hon var rejält elak och bara bitter. De andra satt tysta (också chokade tror jag) och någon bad tanten hålla käften.

Sedan svepte jag mitt glas och gick iväg, mot mötessalen. Men tårarna ville inte sluta och det blev som att alla kokande undanträngda känslor exploderade och jag bara grät och grät. Folk kom fram och frågade hur det var. Två extra snälla människor hämtade en stol och materialet för mötet till mig och erbjöd att jag kunde sitta hos dom, vilket jag också gjorde. Känns ganska pinsamt att sitta på ett möte och ha efterskalv av gråten men det gick det också.

Vid första rasten kom flera fram och kollade läget och jag fick även en lapp från en i sällskapet med den galna tanten. Det kändes fint. Resten av kvällen blev fin fin. Mascaran var borta men lika kul för det hade jag.

Tack Eva.