Råttor säger ”Hallå Hallå”!

Vilda har varit vaken halva natten igen och Neo vaknade 04:30. Så det blev knappt någon sömn denna natten heller vilket inte ger något toppen humör. För lite sömn hos barnen gör det så mycket värre.

På morgonen spelade jag spel med Vilda och busade lite också. Av någon anledning har hon fått för sig att råttor inte säger pip pip utan ”Hallå Hallå”. Va säger katten -mjau, vad säger hunden – vov vov, vad säger musen -Hallå Hallå. Testat flera gånger men råttan säger -Hallå Hallå! Just där och då var dagen perfekt och jag vek mig av skratt. Vilda skrattade också men mest åt att jag låg på golvet och skrattade. Önskar ni alla fick möjlighet att lära känna någon med downs syndrom 😍.

Råttor säger ”Hallå Hallå”

Även fast jag byggt koja med Neo, busat och gungat ute ihop så var han inte nöjd. Inte konstigt när man är 5 år, själv trött och att mamma inte är piggast. Vildas humör svängde kraftigt och för första gången ville hon faktiskt ”åka hem gula huset”. Okej, till läggning myste vi igen men det känns som att hela dagen var skit!!

En del dagar, som idag känner jag bara för att skita i allt, gå ut och träffa folk. ..leva lite.. När ska man få leva lite? Längtar så efter min familj och mina vänner. Sommaren är ju den tiden vi brukar kunna få andas och leva men inte nu.

Barnen stod i poolen med kläderna på!

Under måndagen jobbade Anders i huset och bilade upp en ränna i betonggolvet där en kanal av något slag ska ligga. Vi hittade på nätet ett riktigt bra golv nedsatt till 50% så vi bara beställde och chansade på färgen 🙈. De levererades igår och jag tror de funkar, phu!

Golvet till övervåningen har kommit.

Vi andra var fortfarande kvar i Skällinge och fick besök av Linda och hennes dotter. Det var längesedan vi träffades men det kändes ändå som att vi sågs igår. Vi satte igång att måla. Efter en stund tröttnade Vilda och Neo och gick ut på altanen. Efter någon minut blev det plötsligt tyst och jag rusade ut. Där stod både Vilda och Neo i poolen men kläderna på… Efter klädbyte köpte vi med oss fika och gick till lekplatsen. Barnen lekte bra och länge, till min enorma förvåning. Jag kunde till och med sitta ett tag! Plötsligt händer det!

Tänk att mina barn faktiskt kan vara på en lekplats utan att jag behöver springa hela tiden.

Efter lunch åkte Linda och dotter hem. Jag fick en väldigt bra idé om att ta en långpromenad med barnen… En idiotisk idé med trötta gråtande barn, för många uppförsbackar och alldeles för lång väg… Där fick jag för en nästan smärtfri förmiddag 😅..

En fin början på vår väldigt långa promenad.

Igår gjorde vi inget alls… Vi var alla helt slut av gårdagen. Vilda hade väldigt ont i magen och var ledsen.. Förutom kramar fanns det bara en sak som hjälpte och det var Sockerbagare sånger på youtube. För er som inte vet så finns det mååånga sockerbagare sånger och det är inte helt lätt att hitta ”rätt” klipp. Tillkvällen kom Martin och Sandra. Vi spelade brädspel och åt en massa godis 😊.

Mår skit efter allt som hänt..

Idag mår jag inte bra. Gigantisk ångest, darrig och väldigt yr.. Efterskalv av allt som hänt den senaste månaden med ambulanser, hitta ny assistent och ormen som funnits i våra liv. Den falska ormen fortsatte sitt falskspel så jag blev tillslut tvungen att slå ner henne på joden. Men NU är det över. Och jag vann..

Jag och Vilda leker med appar, passande bild för dagen.

Jag och Vilda har lekt, bakat chokladbollar, kastat boll ute och fått besök av mormor. Vilda visade stolt att hon är grym på att måla gubbar. Och ännu nöjdare var hon när hon fick mormor att sjunga ALLA låtar som Vilda ville ha. Dagen har ändå varit helt okej ❤️.

Om ni får för er att mixa smeten till chokladbollar, ta mindre vätska.. Det blev lite kletigt..

Önskar vi kunde hoppa tillbaks 1 år och skrika NEJ!

Det har varit en lite jobbig dag… Idag är det 1 år sedan vi köpte vad vi trodde var ett drömhus, redo att flytta in i. Vi var så glada och förväntansfyllda men allt de försvann 3 veckor efter att vi äntligen fått nycklarna i januari.

Ett välpolerat ruckel…

Mögel, mögel och mera mögel. Problemen bara växte… Det där drömhuset var bara som en polerad skrotbil. Katastrofen växte och fortsatte växa ända tills helt nyligen. Nu vet vi att notan går på 600 000kr…! Jag vet inte hur mycket eller lite säljarna kände till felen men kan väl inte säga att säljarna vill ta något ansvar alls. De ger intrycket av att det inte är något fel att sälja en polerad skrotbil, marknadsförd och såld som nyskick… Har man inte gjort något uppsåtligt så brukar man väl vilja göra rätt för sig? De skeppet har inte seglat ännu..

Mögel… Hela golvet i köket var helt svart.

De har gått över 7 månader sedan vi fick nycklarna och vi har fortfarande ett betonggolv och ett helt hus som inte går att bo i. Barnen har inte varit i huset sedan i januari. Först med anledning av de farliga möglet och sedan för att bespara dom känslan av att se drömhuset rivas ner. Och jo, vi gjorde en utökad koll av huset och det gav inget negativt utslag. Idag tänker vi att det inte var så konstigt med tanke på hur varmt och torrt det var förra sommaren.. Sen är hela mardrömmen inte nattsvart utan vi fick sällskap och hjälp av änglar, nya och gamla vänner, radio och tidning. Men den berättelsen får vänta tills en annan dag ❤️.

Katastrof

Ja, vad ska jag skriva? Detta är bara katastrof. Förutom allt annat så måste vi hitta en ny assistent till Vilda. Jag fick ut en annons igår och nu får vi hålla tummarna att rätt person söker. Vi är helt fast hemma utan assistans. Paniken bara växer och växer. Hur ska vi orka? Hur ska vi någonsin kunna flytta? Panik! Vet ni någon som skulle vara perfekt för jobbet så tipsa oss gärna. Annonsen ligger på bloggen.

Orkar inte mer nu.. Helt slut..

Efter använt halva dagen åt att fixa med annonsen tog vi barnen och åkte till en lekplats. Det var nog lite tidigt för Vilda att hitta på något för hon dök efteråt i syresättning. Men både Vilda och vi andra behövde komma ut.

Sjörövare Fabbe sjunger Vilda medans Neo kör båten.

Vilda övar på att klättra upp själv.

Neo lärde sig gunga i juni och är nu stora favoriten på lekplatser.

Huvudet ner i skitigt vatten

Efter att Neo kommit hem från sin förskola vid 13-tiden blev det en sådan dag där man inte får något gjort alls. ”-Mamma -Mamma -Mamma ”, gick mellan barnen hela tiden. Tillsist tog jag upp de 2 stolarna till altanen som inte hunnit rengöras för denna säsongen, och en hink med vatten och vanlig tvål. Klippte en disktrasa på mitten (för vi hade bara 1 kvar) och frågade barnen om de ville hjälpa mig. De ville de såklart och de höll sig sysselsatta i en hel evighet. Önsketanke, det blev en hel kvart… Sen fick jag duscha Vilda eftersom hon doppade huvudet i det skitiga vattnet. Fick i alla fall stoppat ”Här kommer lille tuppen”*…!! Neo tröttnade och gick in efter dryga 10 minuter. Älskade ungar.

* Se förklaringen i blogginlägget ”Här kommer lille tuppen”.

Mycket vatten behövs det.

Både Neo och Vilda skrubbade ordentligt.

Utbrändhet i stora lass

Inte varit någon bra dag alls. Helt slut i kropp och psyke. Humöret har inte varit på topp vilket inte har hjälpt när gräsklipparen 1 och 2 vägrar funka. Den ena fick jag igång men dog efter 3 meter… Jag slet av mig hörselskydden och målade upp en inre bild där jag slog sönder den %+#># gräsklipparen.. Neo hoppade studsmatta bakom mig så det var bara leka hyfsat oberörd.

Sen sa det stopp och jag kunde bara inte hålla mig vaken längre. Det blir som att kroppen stänger av. Efter sovit några timmar mår jag lite bättre även om jag är helt slut. När det blir så här brukar ena ansiktshalvan domna men denna gången vill det inte släppa riktigt. Musklerna runt kindbenet vill inte funka riktigt och känns som att de hänger. Jag vet, jag vet, stora röda flaggor. Behöver vila vilket är omöjligt i mitt liv. Känner mig trasig.

Laddar

Fyller på batterierna och laddar för att dra igång med huset igen. Nu är familjen frisk, Anders återhämtar sig och Vilda mår så bra som hon kan må.

Jag har lite jag-tid. Egentid som är guld värd. Senast i december var jag och klippte mig. Tror inte jag har gjort något för mig själv sedans då.. Men idag, nu blir det klippning och färgning. Jag får en stund där jag får känna mig som mig själv. Inte funkis mamman eller något annat, bara jag.

Avgrundstrött

Pappa Anders har opereras för ljumskbråck. Han var inskriven ett dygn och måste nu vila. I två dygn har jag varit ensam med min virvelvind till 4-åring och min stora-lilla tjej. Att vara ensam med Vilda som kräver och behöver full uppmärksamhet 24/7 är inte ett heltidsjobb utan en livsstil.

Vi gör egen sondnäring till Vilda som vi sedan ger 4-5 gånger om dagen. Sedan har vi alla vanliga mål som Neo ska ha. Så 8-10 gånger om dagen fixar jag mat. Bara det är tillräckligt för att bli helt slut men för oss är det bara en liten del av allt som måste göras varje dag. Det finns inget som heter helg eller semester. Så efter 2 dygn är jag totalt avgrundstrött. Hjärnan känns som mos, halva ansiktet domnar, fingrarna skakar och minsta grej känns omöjlig att genomföra. Tårarna strömmar medans jag tyst svär åt dom att sluta rinna.

Men nu är lillebror hos mormor ett tag och Vilda med assistenten A som kom som en räddare i nöden. Jag ska passa på att vila efter jag städat köket, dammsugit, tvättat. Sen ska jag vila. Men först kaffe annars somnar jag stående, på riktigt.